Resan har varit lång och begreppen är många. Dokumentation, analys, reflektion, medieverkyg och sociala medier är bara ett fåtal av begreppen jag jag har fått lära mig. Dessutom har jag fått lära mig processen i att skriva manus, spela in film, klippa och redigera. Från tanke till färdig produkt. Jag har tränat min förmåga att förstå innehållet i en bild och bildens betydelse. Dessa förmågor kommer jag att ha stor användning för i mitt arbete som pedagog. De skapar dessutom en möjlighet för eleverna att lära och erfara olika arbetssätt.
När det handlar om dokumentation så tar jag med mig det Christina Wehner-Gode'e skriver. Att man behöver vara medveten om dokumentationens syfte. Frågeställningar som man kan utgå ifrån enligt Wehner-Gode'e är:
"- Vad är det jag önskar fånga in?
- Vad ska jag använda materialet till?
- Vem ska se det?
- Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?"
(s.60), Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier.
En portfolio kan se ut på flera sätt. Jag valde att fokusera på den digitala portfolion för att den formen passar mitt arbetssätt och skolans policy bäst. Dokumentationen kan bli oändlig och kännas svårhanterlig. Därför är det viktigt att man sållar bland dokumentationen.
När man arbetar med digital portfolio är det viktigt att man som pedagog har goda kunskaper om de tekniska hjälpmedlen man låter eleverna använda. I alla fall tillräckligt goda för att man ska kunna hjälpa och stötta eleverna i sitt dokumenterande av sitt eget lärande. Gunilla Jedeskog (1998) skriver i boken Datorer, IT och en förändrad skola att pedagogen bör agera som en handledare istället för en traditionell kunskaps förmedlare. Arbetet kräver att pedagogerna får fortbildning och handledning i att använda sig av de olika tekniska hjälpmedlen för att kunna bedriva arbetet med eleverna och på så sätt utveckla sin roll som handledare och pedagog.
Att samtidigt lära tillsammans med eleverna kan ha sina fördelar. Brist på tekniska kunskaper hos pedagogen eller en brist i tekniska hjälpmedel får inte stå som ett hinder för eleverna, vilket kan resultera i att intresset för den egna dokumentationen svalnar och känns jobbigt.
När man arbetar med digital portfolio är det viktigt att fokus ligger på lärandet och inte på det tekniska. Även om kunskaper om det tekniska funktionerna är en vinst och en förutsättning i elevens lärande. Den digitala dokumentationen skall gå att föra vidare till andra skolor då det skulle behövas.
Att reflektera
Reflektionen för oss framåt. Elevernas förmåga att reflektera kring sig själva och sitt lärande behöver övas. Det är vår uppgift att hjälpa dem att börja reflektera. Man kan tillexempel använda en veckodagbok. I den kan eleverna skriva om något de har lärt sig/blivit bättre på under veckan och hur det känns. Man kan även be dem skriva om händelser som skett i hemmet eller i skolan och be dem beskriva hur det känns. Nästa steg blir att beskriva varför det känns så. Vilka olika komponenter som spelar in i att upplevelsen blev som den blev. Arbetet med veckodagboken är i full gång i mitt klassrum. En stund eleverna oftast längtar till.
Hasse Hansson skriver om Zeichners (1996) indelning av begreppet reflektion. Zeichner delar in reflektionen i tre olika nivåer: teknisk, praktisk och kritisk reflektion ur ett elevperspektiv. Genom att vi blir medvetna om de olika reflektions nivåerna, va de främjar och elevernas förhållningssätt till dem, blir vi som pedagoger mer medvetna om vad som händer i klassrummet. Kanske har vi lättare att hjälpa eleverna med reflektionen om vi förstår hur de upplever och utnyttjar situationerna. Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen.
I artiklarna som handlar om mediers påverkan i lärmiljöer var det intressant att läsa om hur hög procent av barnen som använde internet. I dag använder 95 % av barn mellan 9 och 12 år och 98 % av unga mellan 12–16 internet på fritiden. De vanligaste aktiviteterna bland 9–12-åringar är att spela spel (80 %), titta på filmklipp (70 %) och chatta (46 %). Unga mellan 12 och 16 år tittar på filmklipp (75 %), chattar (70 %) och umgås på sociala sajter (68 %).
Som vuxen och pedagog har man en viktig roll som stöd för barnet och hjälpa det att kritiskt granska de de möter på nätet. Användandet av alla sociala medier har gjort att man träffas mer sällan i verkliga livet. Istället kompenserar man med att vara delaktig i vännernas "medialiv". Vilka signaler sänder det ut? Är en fråga jag ställer mig själv. Hur delaktig är jag i uppfostrandet av "face down" generationen? Där får jag använda min kompetens som pedagog och presentera lämpliga appar, webbsidor m.m.
Radioprogrammet var en uppgift som fick mig att slitas från tårar till bravur. Oj vad slet med att komma underfund med programmet GarageBand. Men med facit på hand är det ett fantastiskt verktyg som har en plats i mitt klassrum. Användningsområdet är enormt. På lucia uppträdde fröknarna på varsin iPad spelandes Mössens julafton. Bara att fästa fast en pappersgitarrhals och spela. Barn och föräldrar blev väldigt överraskade.
Ja som sagt, med detta i bagaget så känner jag att jag har utvecklat både mina kunskaper i IKT och dokumentation. Min syn på IKT och dokumentation har förändrats. Fördjupats. Ett försök att knyta ihop säcken på en kurs där jag utvecklats stort, i min roll som ikt-pedagog i och utanför klassrummet. Jag vill avsluta med att säga att jag ser fram emot att använda mina kunskaper i nutiden och i framtiden.
tisdag 12 februari 2013
måndag 11 februari 2013
Mediers påverkan i lärmiljöer.
"Medierådet (1990–2010) lanserade i oktober 2010 en unik rapport, Småungar & Medier – Fakta om små barns användning och upplevelser av medier. Rapporten beskriver medieanvändningen hos barn mellan 2 och 9 år och bygger på svar från 2 000 tillfrågade föräldrar. Den utgör en delrapport av den stora undersökningen Ungar & Medier men detta är första gången de allra yngsta barnens medievanor kartlagts. Rapporten visar bland annat att 43 % av 2-åringarna har använt dator och att spel är den vanligaste datoraktiviteten för barn mellan 2 och 9 år."
Det var intressant att läsa att 3/4 av de tillfrågade föräldrarna ansåg att de hade det yttersta ansvaret för sitt barns spelande och tv-tittande. Det är bra tycker jag. Fast nu handlar det ju om de yngre barnen 2-9 år. De är inte lika självständiga och har inte lika mycket frihet som de äldre barnen/tonåringarna. På så sätt har ju föräldrarna mer insyn i användandet av interaktiva verktyg/medier. Vad jag undrande är jag läste artikeln var, vad gör en 2 - åring med t.ex. en dator/IPad? Varför leker inte 2- åringen med andra saker. Upptäcker och erfar världen, på riktigt.
Det mesta spelandet förekommer på datorn, men i åldersgrupperna 2-9 år var det tv-tittande som dominerade. I de yngre åldrarna var det lika många flickor som pojkar som konsumerade. De konsumerade även samma eller liknande spel/program. Men i de äldre åldrarna var skillnaden större. Exempelvis spelar 73 % av pojkarna mellan 5 och 9 år dator-/tv-spel på sin fritid jämfört med 34 % av flickorna. Här vill jag ta upp föräldrarollen igen. Hela 71% av föräldrarna ansåg att barnen lärde sig något via sitt medieanvändande. De ansåg att det var roligt och avkopplande och att det stimulerar barnens fantasi. När det handlade om åldersmärkning så svarade 71 % av föräldrarna att de bryr sig om PEGI:s åldersmärkning för dator-/tv-spel.
Dessa svar jag tycker är positiva. Så länge det är ett sunt användande. Men vad beror den stora skillnaden mellan flickors och pojkars medieanvändning? Uppmuntras de lika mycket? Hur ser utbudet ut respektive flickor och pojkars intresse?
Vid användandet av interaktiva verktyg/medier i skolan så är det viktigt att eleven tar ansvar för sitt agerande och användande. En introduktion av "Netikett" hur man beter sig på nätet, var/vad man får hämta, kopiera och att de får lära sig att skydda sin identitet/inloggningar m.m. Väl där kan man få in samhället i klassrummet på t.ex. ett klassråd eller samtala med en annan klass någon annanstans i Sverige. Under ordentliga former så kan detta medie användande vara en stor hjälp att kommunicera med omvärlden.
"Den 25 oktober presenterade Medierådet (1990–2010) rapporten Ungar & Medier 2010, där 2 000 barn och unga mellan 9 och 16 år samt 2 000 föräldrar tillfrågats om ungas medievardag. Rapporten visar att internetanvändningen ökat markant och nu omfattar nästan alla 9–16-åringar. Rapporten innehåller även jämförelser av hur medieanvändningen förändrats sedan 2005."
När det handlar om de äldre barnen 9-16 år är fortfarande tv-tittandet som dominerar. Även internetanvändningen har ökat kraftigt sedan 2008. I dag använder 95 % av barn mellan 9 och 12 år och 98 % av unga mellan 12–16 internet på fritiden. De vanligaste aktiviteterna bland 9–12-åringar är att spela spel (80 %), titta på filmklipp (70 %) och chatta (46 %). Unga mellan 12 och 16 år tittar på filmklipp (75 %), chattar (70 %) och umgås på sociala sajter (68 %).
Dessa förmågor kan man integrera i skolarbetet. Under syfte i läroplan för grundskolan, förskolan ocg fritidshemmet 2011 står det under ämnet samhällskunskap att: "Genom undervisningen i ämnet samhällskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga: att söka information om samhället från medier, Internet och andra källor och värdera deras relevans och trovärdighet."
Under det centralainnehållet år 4-6 läser jag att undervisningen ska innehålla:
Könsskillnaderna i den här åldersgruppen 9-16 år är mindre när det gäller användandet av internet. En viss skillnad finns det mellan flickors och pojkars medieanvändande. Fickorna använde sig mer av kommunikation och pojkarna spelade mer spel och såg på filmklipp.
Användandet av alla sociala medier har gjort att man träffas mer sällan i verkliga livet. Istället kompenserar man med att vara delaktig i vännernas "medialiv". Vilka signaler sänder det ut?
Litteratur: http://mediaradet.se/
Det var intressant att läsa att 3/4 av de tillfrågade föräldrarna ansåg att de hade det yttersta ansvaret för sitt barns spelande och tv-tittande. Det är bra tycker jag. Fast nu handlar det ju om de yngre barnen 2-9 år. De är inte lika självständiga och har inte lika mycket frihet som de äldre barnen/tonåringarna. På så sätt har ju föräldrarna mer insyn i användandet av interaktiva verktyg/medier. Vad jag undrande är jag läste artikeln var, vad gör en 2 - åring med t.ex. en dator/IPad? Varför leker inte 2- åringen med andra saker. Upptäcker och erfar världen, på riktigt.
Det mesta spelandet förekommer på datorn, men i åldersgrupperna 2-9 år var det tv-tittande som dominerade. I de yngre åldrarna var det lika många flickor som pojkar som konsumerade. De konsumerade även samma eller liknande spel/program. Men i de äldre åldrarna var skillnaden större. Exempelvis spelar 73 % av pojkarna mellan 5 och 9 år dator-/tv-spel på sin fritid jämfört med 34 % av flickorna. Här vill jag ta upp föräldrarollen igen. Hela 71% av föräldrarna ansåg att barnen lärde sig något via sitt medieanvändande. De ansåg att det var roligt och avkopplande och att det stimulerar barnens fantasi. När det handlade om åldersmärkning så svarade 71 % av föräldrarna att de bryr sig om PEGI:s åldersmärkning för dator-/tv-spel.
Dessa svar jag tycker är positiva. Så länge det är ett sunt användande. Men vad beror den stora skillnaden mellan flickors och pojkars medieanvändning? Uppmuntras de lika mycket? Hur ser utbudet ut respektive flickor och pojkars intresse?
Vid användandet av interaktiva verktyg/medier i skolan så är det viktigt att eleven tar ansvar för sitt agerande och användande. En introduktion av "Netikett" hur man beter sig på nätet, var/vad man får hämta, kopiera och att de får lära sig att skydda sin identitet/inloggningar m.m. Väl där kan man få in samhället i klassrummet på t.ex. ett klassråd eller samtala med en annan klass någon annanstans i Sverige. Under ordentliga former så kan detta medie användande vara en stor hjälp att kommunicera med omvärlden.
"Den 25 oktober presenterade Medierådet (1990–2010) rapporten Ungar & Medier 2010, där 2 000 barn och unga mellan 9 och 16 år samt 2 000 föräldrar tillfrågats om ungas medievardag. Rapporten visar att internetanvändningen ökat markant och nu omfattar nästan alla 9–16-åringar. Rapporten innehåller även jämförelser av hur medieanvändningen förändrats sedan 2005."
När det handlar om de äldre barnen 9-16 år är fortfarande tv-tittandet som dominerar. Även internetanvändningen har ökat kraftigt sedan 2008. I dag använder 95 % av barn mellan 9 och 12 år och 98 % av unga mellan 12–16 internet på fritiden. De vanligaste aktiviteterna bland 9–12-åringar är att spela spel (80 %), titta på filmklipp (70 %) och chatta (46 %). Unga mellan 12 och 16 år tittar på filmklipp (75 %), chattar (70 %) och umgås på sociala sajter (68 %).
Dessa förmågor kan man integrera i skolarbetet. Under syfte i läroplan för grundskolan, förskolan ocg fritidshemmet 2011 står det under ämnet samhällskunskap att: "Genom undervisningen i ämnet samhällskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga: att söka information om samhället från medier, Internet och andra källor och värdera deras relevans och trovärdighet."
Under det centralainnehållet år 4-6 läser jag att undervisningen ska innehålla:
- Informationsspridning, reklam och opinionsbildning i olika medier. Hur sexualitet och könsroller framställs i medier och populärkultur.
- Hur man urskiljer budskap, avsändare och syfte i olika medier med ett källkritiskt förhållningssätt.
Könsskillnaderna i den här åldersgruppen 9-16 år är mindre när det gäller användandet av internet. En viss skillnad finns det mellan flickors och pojkars medieanvändande. Fickorna använde sig mer av kommunikation och pojkarna spelade mer spel och såg på filmklipp.
Användandet av alla sociala medier har gjort att man träffas mer sällan i verkliga livet. Istället kompenserar man med att vara delaktig i vännernas "medialiv". Vilka signaler sänder det ut?
Litteratur: http://mediaradet.se/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)