Min film - I stallet med Ida och Silver

Manus

                                                      I STALLET MED IDA OCH SILVER                      sid 1


1.    EXT.  UTANFÖR STALLET -DAG.
        Ida, Silver

 Filmen startar med ett foto på Ida och Silver med texten "Ida och Silver i stallet".


2.   INT.  I STALLET - DAG.
      Ida, Silver

Där efter kommer det en bild på ridstövlar tillsammans med informationstexten "Det är                      
viktigt att på sig ett par skor med klack när man ska rida".


3.   INT. I STALLET - DAG.
      Ida, Silver
   
För att vara tydlig visas en filmsekvens då Ida tar på sig sin säkerhetsväst. Den filmas i                          stallet. För att känna sig extra trygg använder Ida en  säkerhetsväst när hon rider. Den ska vara lagom stor och ordentligt knäppt (o.s).


4.   INT. I STALLET - DAG.
      Ida, Silver

Följande klipp visar hur Ida ställer in och knäpper sin hjälm. Denna sekvens inspelas också i stallet. Självklart skall hjälmen på. Det är viktigt att kontrollera att den är rätt inställd efter just ditt huvud och att den är ordentligt knäppt (o.s).


5.   INT. I STALLET - DAG.
      Ida, Silver

Jag filmar hur Ida öppnar boxdörren och trär på Silver grimman. Jag filmar snett framifrån så jag får med hur hon tar på grimman och hur hon knäpper den. Jag låter stallbröder vara öppen så dagsljusen når dem. Hon går in till hästen i boxen och tar på grimman. Glöm inte att kontrollera att den är ordentligt knäppt (o.s).


6.   EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
      Ida, Silver

Denna sekvens filmas ute i solljuset för att få bästa möjliga ljus. Jag filmar från sidan så jag får med hästens långsida. Hon börjar att rykta hästen på halsen och bogen. Därefter borstar hon hästens ben. Nu är det dags att börja borsta. Det är viktigt att man borstar hela hästen så den blir ren från smuts och lera. Även benen ska borstas (o.s).



FORTSÄTTER
                                                                                                   
7.   EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.                                                                        sid 2
      Ida, Silver

Ida borstar Silver på rygg och under magen. Jag filmar från sidan så jag får med hästens långsida.
Nu borstar Ida där sadeln skall sitta. Det är viktigt att man får bort all smuts för annars kan hästen få skav och det bildas sår. Även under magen måste man borsta för där skall sadeljorden sitta (o.s).


8.   EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
      Ida, Silver

Ida borstar i hästens virvel. Där filmar jag lite närmre för att visa hur hästens virvel ser ut. Att pälsen har en riktning som en solfjäder.  Här visar Ida hur man borstar i hästens virvel.  Det är viktig att man borstar i samma riktning som pälsen ligger i virveln så det inte blir obekvämt för hästen (o.s).


9.   EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
      Ida, Silver

Ida borstar hästens svans. Hon står på sidan av hästens bak. Detta filmas bakifrån istället för från sidan. Då är det dags att borsta svansen. Det är viktigt att inte stå precis bakom hästen, så den kan sparka dig (o.s).

10.   EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
        Ida, Silver

Jag filmar från sidan med fokus på hästens ben och hovar. Därefter visas en närbild på hoven. Ida visar hur hon går tillväga för att förbereda hästen på att kratsa hovarna. Sen visar hon hur hon gör för att kratsa. Nu är det dags att kratsa hovarna. Hon förbereder hästen på vad hon vill göra genom att föra handen längs benen. Sen lyfter hon (o.s). När kratsningen av hoven är klar avslutar hon med att borsta ur den. Så där, nu är det bara att borsta ur hoven (o.s).


11.    EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
         Ida, Silver

Jag filmar Ida när hon borstar hästens man. Det filmar jag snett från sidan. Texten "Manen skall borstas." visas under sekvensen.


12.     EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
          Ida, Silver

Ida har satt på hästen sadeln och börjar spänna sadeljorden. Detta filmar jag med en närbild som mer och mer zoomar in på sadeljordens knäppning. Sadeln skall på och det är dags att spänna sadeljorden (o.s).
FORTSÄTTER
13.    EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.                                                                         sid 3
         Ida, Silver

Ida tar av grimman på hästen men glömmer att sätta den runt hästens hals. Sedan tar hon på tränset. Jag filmar snett från sidan. Bara hästens huvud, hals och bog syns i bild tillsammans med Ida.  Nu är det dags att tränsa. Men Ida vad gör du nu? Hon glömmer av sig och tar av grimman istället för att sätta den runt halsen på hästen. Då kan hästen smita. Vilken tur att det gick bra! Den här hästen är så van vid hanteringen (o.s).


14.    EXT. UTANFÖR STALLET - DAG.
          Ida, Silver

Jag filmar ganska nära för att synliggöra hur hon först spänner käkremmen på tränset och sedan nosgrimman. Nu syns Ida och hästens huvud och hals. Hon börjar med att spänna käkremmen på tränset. Sen tar hon nosgrimman (o.s).


15.    EXT.  PÅ GRÄSET BREVID MUREN - DAG.
         Ida, Silver

Nu visar en bild på hur Ida är på väg att sitta upp i sadeln. Den är tagen från sidan på hästen och har fokus på hur hon är på väg att häva sig upp med ena foten i stigbygeln på vänster sida av hästen. Texten " Nu är det dags att sitta upp i sadeln." visas under bilden.


16.   EXT. PÅ GRÄSET BREVID MUREN - DAG.
        Ida, Silver

Ida har suttit upp i sadeln och ser nöjd ut. Denna bild är tagen lite längre bort så jag får med hela ekipaget. Texten "Ridturen kan börja! " visas under bilden.


17.   EXT. I HAGEN  - DAG.
         Idomin, Freja

Nu visas en bild på Silvers stallkompisar Idomin som är en mörkbrun shetlandsponny och Freja som är en brun/vit skeck blandning mellan nordsvensk och islandshäst. Denna är tagen framifrån. Nästa vecka får ni träffa Idomin och Freja med Ida i stallet. Vi ses då!

Synopsis

Synopsis



Titel:      I STALLET MED IDA OCH SILVER

Syfte:    Att visa på ett enkelt och tydligt sätt hur man går till väga för att göra ordning en häst för en ridtur. Vad som är viktigt att vara medveten om vad det gäller säkerhet i form av utrustning och placering av kroppen nära hästen. Dvs hjälm som är ordentligt inställd och knäppt, skor med klack för att inte foten skall kunna glida igenom stigbygeln och fastna och att använda säkerhetsväst.  Att inte stå bakom hästen eller släppa den lös. Vidare visas ryktningens olika steg. Sadlningen och tränsningen. Till sist uppsittning av hästen.

Form:    Beställningsfilm - utbildningsfilm. En blandning av stillbilder och film.

Målgrupp: Barn i åldern 3 - 13 år.

Längd: 3 minuter, 38 sekunder.

Filmen börjar med en bild på flickan Ida och hästen Silver. Där efter visas en bild på lämpliga stövlar att ha på sig. En filmsekvens när hon tar på sig sin säkerhetsväst. Där efter kommer ett klipp på hur hon tar på sig sin hjälm och ställer in och knäpper den. Hon går in till hästen i boxen och tar på grimman. Väl ute på stallbacken ryktar hon Silver samtidigt som en berättarröst beskriver vad hon gör och tänker på. Hon sadlar och tränsar hästen och tillsist sitter hon upp i sadeln och ridturen kan börja. Dessa scener blandas av närbilder och ut zoomade sekvenser med både foto och film. I bakgrunden spelas en melodislinga. Scenerna förtydligas med en berättarröst eller text under klippen.

Portfolio

I boken ”Att arbeta med portfolio – teori, förhållningssätt och praktik” som är skriven av Roger och Birgitta Ellmin läser jag om att när man arbetar med portfolio dokumenteras elevens utveckling och lärande. Man kan göra det på olika sätt. Både digitalt och i ”pappersform”. Båda metoderna har sina för och nackdelar. Jag har valt att lägga vikten på den digitala dokumentationen då jag arbetar på en it-skola som försöker bedriva mer och mer arbete med olika digitala hjälpmedel. Den digitala portfolion anser jag vara mer lämplig för de äldre eleverna i skolan då den ställer högre krav på förmågan att reflektera, etik och att kritiskt granska. Men självklart kan man använda sig av digital portfolio i de lägre åldrarna också.

När man arbetar med digital portfolio är det viktigt att man som pedagog har goda kunskaper om de tekniska hjälpmedlen man låter eleverna använda. I alla fall tillräckligt goda för att man ska kunna hjälpa och stötta eleverna i sitt dokumenterande av sitt eget lärande. Gunilla Jedeskog (1998) skriver i boken Datorer, IT och en förändrad skola att pedagogen bör agera som en handledare istället för en traditionell kunskaps förmedlare. Arbetet kräver att pedagogerna får fortbildning och handledning i att använda sig av de olika tekniska hjälpmedlen för att kunna bedriva arbetet med eleverna och på så sätt utveckla sin roll som handledare och pedagog.

Att samtidigt lära tillsammans med eleverna kan ha sina fördelar. Brist på tekniska kunskaper hos pedagogen eller en brist i tekniska hjälpmedel får inte stå som ett hinder för eleverna, vilket kan resultera i att intresset för den egna dokumentationen svalnar och känns jobbigt. När man arbetar med digital portfolio är det viktigt att fokus ligger på lärandet och inte på det tekniska. Även om kunskaper om det tekniska funktionerna är en vinst och en förutsättning i elevens lärande.

Det finns många olika tekniska hjälpmedel att använda sig av och dessa skapar i sin tur en uppsjö av olika möjligheter för eleverna. När eleverna får möjlighet att använda sig av t.ex. ljud/bild/video inspelningar kan det spegla elevernas kunskaper och ambitioner på ett sätt som den vanliga portfolion inte skulle kunnat göra. Eleverna får en chans att uttrycka sig i fler former än i ”handmålade” bilder, foto och skrift. En bra möjlighet för alla men framförallt för elever med speciella behov.

En svårighet med dokumentationen kan vara att sålla i elevens arbete. Att göra eleverna medvetna om hur mycket som bör ”förvaras” i portfolion. En allt för gedigen dokumentation kan istället vara svår att övergripa. Även den etiska aspekten är viktig att ta hänsyn till. Att kritiskt granska de alster de hittar på nätet, ange källor, innebörden av att plagiera och vem som ska ha tillgång till den digitala portfolion är några viktiga etiska områden eleverna behöver ha förståelse för. För att kunna detta måste de ha förmåga att reflektera kring sin egen lärandeprocess. Om portfolion skall finnas att tillgå på internet måste man beakta hur informationen kan uppfattas av andra och ha ett godkännande från både eleven och dess målsman. Portfolion är personlig och den ska inte innehålla några känsliga uppgifter. Portfolion ska finnas till för eleven, synliggöra elevens lärande och utveckling. Och som handledare ska man samtala med eleven, uppmuntra och stötta eleven i sin lärandeprocess.

Om man byter skola måste eleven kunna flytta med sin portfolio. Om den nya skolan inte arbetar med digital portfolio, kan detta vara en av de negativa sidorna med att arbeta med digital portfolio.

Den svårfångade reflektionen

Mina tankar om reflektion innan boken.

Att reflektera kan man likna att man letar efter svar och lösningar. Svar på  om man uppfattat och agerat rätt i den situation man befunnit sig i. Lösningarna kommer då jag fått erfarenheten och har någonting att jämföra med. Därefter kan jag utvärdera och utveckla mitt tänkande. Kanske dra paralleller till tidigare erfarenheter eller andras erfarenheter jag fått ta del av.  Att det leder framåt. 

I boken Den svårfångade reflektionen läser jag " var ska jag reflektera?" (s.8)  Peter Emsheimer skriver om rummet och mellan rummen. Att man kan reflektera i den situation/det rum man befinner sig i men man kan även reflektera i mellanrummet mellan de olika rummen. Det i sin tur kan leda till skapande av nya rum. Det får mig att tänka på fantasins roll som Vygotskij (1995) skriver om. Vygotskij beskriver fantasins karaktär.
"-Fantasin är beroende av erfarenheten/verkligheten.
-Beskrivningar av komplexa verkligheter genererar fantasier - vi kan  föreställa oss hur det är som vi aldrig sett och sådana fantasiprodukter består av förvandlade och omarbetad element ur verkligheten." ( s. 6) 
Fantasin blir ett hjälpmedel för att hitta nya lösningar. En möjlighet till think outside  the box tänkande, tänker jag.  " En viktig del av det reflekterande arbetet handlar om att kombinera och förena pusselbitar som inte till synes höra ihop. Fantasin utgör en hjälp till nya kombinationer." (s. 6) Vi behöver vidga våra erfarenhetsvärldar och vårt tänkande för att ta oss framåt. 

När jag läste om och tittade på en bild i bildbilden, kändes det som bilden talade till mig på fler sätt än den gjort tidigare.  Kanske för att det var just en bild i bilden dvs två bilder. En bild med från början kanske ett annat syfte men som satts ihop för att skildra en ny eller ytterligare en verklighet. Kanske i ett helt nytt kontext.  Tidslinjen i bilden ger oss en ledtråd om bildens innehåll. Eller gör den det? Om jag som betraktare inte har erfarenheten av det som visas och vilken tidsepok det kommer ifrån tänker jag att bilden kan bli missvisande. Men hur ska man skydda sig från det när tolkningen är min egen som betraktare.

Thomas Koppfeldt skriver om vad man som betraktare kan göra, för att bruket av den ska bli så givande möjligt i reflektionssynpunkt. 

"1. ge sig på bilden
 2. få ut något ur den
 3. ta tillbaka detta till sig själv (reflectare; böja till baka)
 4. tänka/känna kring och med det som "plockas ut"
 5. återföra (reflektera) denna bearbetning till bilden osv." (s.110)

Han liknar bildens funktion vid ett bollplank där man kan bolla med sin förståelse av bildens budskap/syfte, bearbeta och reflektera. 

När jag ger mig in i detta tänkandet slår jag nästan knut på mig själv. Men när jag funderar en stund reder jag ut den igen. 

Vikten av att reflektera är stor. Jag fick tipset på en föreläsning att man borde avsluta dagen med att reflektera över vad vi har lärt oss idag. Det är något jag ska anamma och försöka använda mig av. Kanske använda en reflektionsbok. Det måste både finnas plats och tid för reflektion. Man behöver fråga sig själv vad man vinner på att skapa den tiden och möjligheten för eleverna att reflektera. 

Thomas Koppfeldt skriver "Att själv göra bilder är också att gripa om världen." ( s.108) Mycket intressant  tycker jag. I bilderna visar man sina erfarenhetsvärldar från enstaka objekt och tecken till en sammansättning av olika kombinationer.  

Jag läser vidare och desto mer jag läser om vad reflektion är känner jag mer och mer hur lite jag vet. Fast jag känner ändå att min förståelse av reflektion är mycket större än va den var innan jag läste boken. När jag tänker på att reflektionen är min egen och det beror på vad jag gör med den, känner jag mig både lugnare och tryggare i min förståelse. Om jag inte gör något med den är min reflektion bara en tanke då? 

Hasse Hansson skriver om Zeichners (1996) indelning av begreppet reflektion. Zeichner delar in reflektionen i tre olika nivåer: teknisk, praktisk och kritisk reflektion ur ett elevperspektiv. Genom att vi blir medvetna om de olika reflektions nivåerna, va de främjar och elevernas förhållningssätt till dem, blir vi som pedagoger mer medvetna om vad som händer i klassrummet. Kanske har vi lättare att hjälpa eleverna med reflektionen om vi förstår hur de upplever och utnyttjar situationerna. 

Vad hur och varför?

Pedagogisk dokumentation Vad, hur och varför?

Något som jag fastande för när jag läste boken Varför pedagogisk dokumentation var makten vi har som vuxna och pedagoger. Att vi redan innan eleverna kommit till de olika lokalerna, har vi bestämt hur de ska användas och vad eleverna har tillträde till. Det fick mig genast att börja fundera på hur mitt klassrum och övriga lokaler i min närhet ser ut och hur de används. Rummet avspeglar organisationens och pedagogernas barnsyn, syn på kunskap och lärande.

Vi diskuterade frågan pedagogisk dokumentation vad, hur och varför och kom in på våra olika metoder för pedagogisk dokumentation som vi aktivt använder inom arbetslaget och vilka medier vi har tillgång till som vi kan hantera. Vi försökte tänka nytt eftersom vi nyss fått tillgång till några iPads. Vi kom in på vad vi vill förmedla till eleverna, elevernas anhöriga och pedagogerna genom dokumentationen. All dokumentation har en avsändare och en mottagare. En enskild person kan vara både avsändare och mottagare. Vår barnsyn kom på tal och vi undrade ifall den syntes i vår dokumentation och i våra lokaler. Kunde vi förbättra något för att vår barnsyn, syn på kunskap och lärande skulle synas lika mycket som vi tror eller önskar. Detta var frågor som vi diskuterade. I boken Att fånga lärandet Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier skriver Christina Wehner-Gode'e om en del i Reggio Emilias förhållningssätt "...där man ser till individens inneboende förmågor och rättigheter där värdegrunden är djupt förankrad i ett demokratiskt synsätt. Förhållningssättet handlar om att skapa relationer som bygger på delaktighet." s.26 Är det synsättet så olikt vårt? Kan vi knyta an synsättet till vår verksamhet?

Något vi kom in på var hur vi kunde lyfta elevdemokratin i de lägre åldrarna på vår skola. Kan vi koppla det till pedagogisk dokumentation? Eleverna skulle själva kunna dokumentera sitt arbete med tex de interaktiva läroverktygen de har tillgång till. Skulle det främja elevernas möjlighet till den egna reflektionen kring sitt eget lärande? Vem är det som bestämmer vilken pedagogisk dokumentation som ska synlig göras? Vi resonerade som så att man tillsammans pedagog-elev kunde utföra arbetet. Självklart skulle vi pedagoger ta det yttersta ansvaret men eleverna skulle tex kunna använda sig av en loggbok, fotodagbok eller videodagbok. Samtidigt skulle de lära sig olika metoder för att dokumentera sitt arbete, beroende på arbetets karaktär och vad som ska dokumenteras. Dessutom skulle det bjuda in till kommunikation och delaktighet. Självklart måste man anpassa metoden för dokumentationen beroende på elevernas ålder och möjlighet.

I läroplan för grundskolan 2011 läser jag under syftet i ämnet samhällskunskap att " Genom undervisning i ämnet samhällskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att reflektera över mänskliga rättigheter samt demokratiska värden, principer, arbetssätt och beslutsprocesser." (s.200)

För tillfället är det vi vuxna som äger den pedagogiska dokumentationen i vårt arbetslag. Det betyder att det är vi som bestämmer vad som ska dokumenteras, när och på vilket sätt. Vad vinner vi på att dela med oss av ägandet till eleverna? När diskussionen kom igång upptäckte vi att vi hade en del idéer på förändringar som vi skulle försöka förverkliga inom tid. Tyvärr har vi mycket lite utrymme för pedagogiska diskussioner på det här sättet, då vi själva kan välja innehåll. Vårt arbetslag är delat på två hus vilket resulterar i att inte hela arbetslaget träffas och kommunicerar dagligen. Istället är vi mycket noga med att planera in samverkan en gång i månaden med alla elever f-3. Förutom att vi bjuder in varandra på olika aktiviteter när möjlighet finns.

I boken Varför pedagogisk dokumentation skriver Hillevi Lenz Taguchi om att man genom pedagogisk dokumentation kan synliggöra läroprocessen på flera sätt. Både elevernas och pedagogernas läroprocess. Pedagogisk dokumentation ger oss möjlighet att utvärdera vårt arbete, dela med oss till andra om våra kunskaper och tankar kring erfarenheten. Den kan synliggöra progressionen i lärandet och ger möjlighet för reflektion. Pedagogisk dokumentation talar om vart jag står idag och den för oss framåt. Det här fick mig att fundera på min egen roll som pedagog. Jag lär av eleverna och de lär av mig. Varje dag är jag både lärare och elev och via den pedagogiska elevdokumentationen som jag gör, synliggör jag även min egen läroprocess genom olika medieformer. Den talar om vart jag står idag och genom reflektion och agerande för det mig framåt.

När man arbetar med dokumentation skriver Christina Wehner-Gode'e om att man behöver vara medveten om dokumentationens syfte. Frågeställningar som man kan utgå ifrån enligt Wehner-Gode'e är:

"- Vad är det jag önskar fånga in?
- Vad ska jag använda materialet till?
- Vem ska se det?
- Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?" (s.60)

Man måste ha ett etiskt tänkande kring dokumentation och ett ödmjukt förällningssätt med respekt för våra olikheter och vår integritet. Framförallt när det handlar om att dokumentera men hjälp av olika typer av ljudinspelningar, video, och kamera. Men det räcker inte att vi pedagoger får kunskap om detta. Eleverna behöver få ta del av detta etiska tänkande kring dokumentationen så att de kan vara delaktiga under goda premisser.

Den pedagogiska dokumentationen är till för att hjälpa, stötta, fånga upp, lyfta, synliggöra, föra individen framåt, möjlighet till utveckling och reflektion.

För att komma igång med dokumentationsarbetet bestämde jag mig för att fråga eleverna i min etta hur de tyckte vi kunde dokumentera progressionen i deras bokstavsarbete. (Utöver den som gör idag) Det bestämdes att vi skulle fota veckans bokstav som alla hade skrivit på tavlan för att sedan ta ett nytt foto i slutet av veckan och jämföra skillnaden. Eleverna tyckte det var en rolig uppgift eftersom just det momentet aldrig sparas, då vi skriver på whiteboard tavlan. De hade en idé om att det skulle skriva mycket "finare" vid foto två. Man måste ju börja någonstans.





 












Referenslista

Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur

Lenz Taguchi, H. Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS

Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Skolverket

Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber

Pedagogisk dokumentation för mig idag. (Innan kursstart)

Pedagogisk dokumentation kan se olika ut och ge olika uttryck genom text, bild, foto och film. Jag anser att metoden bör varieras beroende på uppgiftens karaktär och syfte. Tills nu har min metod varit just text och bild som legat till grund för min pedagogiska dokumentation. Jag tror att genom pedagogisk dokumentation kan man lättare fånga upp eleverna där de befinner sig i utvecklingen, upptäcka elever som "faller igenom" och man synliggör progressionen i elevernas lärande på ett tydligt sätt för eleverna själva, föräldrar och pedagoger.

Strax innan terminsavslut ht-11 fick jag en aha upplevelse då vi hade lite mys i klassrummet och  tittade på kort och filmer som jag spelat in vid olika tillfällen. Vi har nämligen haft turen att få prova på dansmatte under höstterminen och det var på dessa kort och filmer jag hittade min skatt. Till en början deltog jag aktivt i aktiviteterna under dansmatten och såg till att eleverna kände sig trygga. Därefter började jag observera eleverna vid sidan. Eftersom jag tycker det är roligt att både fota och filma så gjorde jag det vid varje tillfälle. Tanken var att inte djupare än att det kunde vara roligt/intressant att sätta upp i den digitala fotoramen som sitter i hallen utanför klassrummet så att både elever och föräldrar kunde se och att vi skulle komma ihåg dansen som eleverna lärde sig för att öva själva. Men vad mycket mer jag fick! Det första jag tänkte på var barnens glädje. Den hade jag ju sett på lektionen men nu blev den dubbel. Elevernas glädje över att se sig själva på filmen och glädjen eleverna visar på filmen när de deltar med hela kroppen. Det tar inte lång stund innan eleverna frågar om man får dansa till filmen. Filmerna visade hur eleverna på egen hand testade olika lösningar . Hur eleverna räknade och försökte bilda olika siffror med sina kroppar. Hur de hjälpte varandra och blev allt säkrare och säkrare.  En del hoppade på stället, dansade och provade på att forma kroppen i olika geometriska former samtidigt som de väntade på nästa instruktion i en av dagens övningar. De flesta i den här gruppen tycker om fri dans och här fick jag se elevernas fantasi. En del levde ut och förvandlades till rockstjärnor, superhjältar, gymnaster m.m, några använde sig av de danssteg de fått lära sig på dansmatten och några blev mer passiva när lektionen inte längre var lärarstyrd. Filmerna visade en tydlig progression, dock var det svårt att få med samtalet elev-elev pga tekniken.  Men vart ska jag spara min dokumentation och vart ska den visas? Hade gärna velat ha den kopplad till klassen på Fronter men med tanke på publicerings tillstånden känns det som en omöjlighet. Dessutom hade jag velat att den kunde följa med eleverna precis som deras omdömen, IUP, texter och bilder gör idag på vår skola och att den blir lätt tillgänglig för eleverna själva. Den digitala fotoramen är för liten för att visa detaljer, men ger iaf en överblick.  Men jag är motiverad att hitta en lösning på hur jag bevarar och synliggöra den digitala dokumentationen.  

Presentation

Mitt namn är Catarina Svensson. Jag är 32 år gammal och lever i Mölndal med min sambo sen 5 år tillbaka. Som person är jag glad,  nyfiken,  har lätt för att trivas och försöker se det positiva i det mesta.  Jag har varit utbildad lärare i 4 år och arbetar som klasslärare i en etta. 

Som pedagog är jag snäll (vad det nu innebär), förstående och konsekvent. Att jag är en glad person smittar av sig på min yrkesroll och på eleverna. Vi skrattar ofta tillsammans och försöker fånga dagen. 

Jag tycker det är viktigt att man vågar göra fel. Både som vuxen/barn. Att man känner sig sedd, trygg och accepterad. Att man får känna lust, inspiration, vänskap och delaktighet. Att  synliggöra för eleverna att vi lär olika, vi  uppfattar saker på olika sätt, vi lär tillsammans och av varandra. Dessutom tycker jag det är viktigt att man har roligt.  Allt är inte roligt men det mesta kan bli roligt bara man har lite fantasi, humor, förståelse och glimten i ögat.