Den svårfångade reflektionen

Mina tankar om reflektion innan boken.

Att reflektera kan man likna att man letar efter svar och lösningar. Svar på  om man uppfattat och agerat rätt i den situation man befunnit sig i. Lösningarna kommer då jag fått erfarenheten och har någonting att jämföra med. Därefter kan jag utvärdera och utveckla mitt tänkande. Kanske dra paralleller till tidigare erfarenheter eller andras erfarenheter jag fått ta del av.  Att det leder framåt. 

I boken Den svårfångade reflektionen läser jag " var ska jag reflektera?" (s.8)  Peter Emsheimer skriver om rummet och mellan rummen. Att man kan reflektera i den situation/det rum man befinner sig i men man kan även reflektera i mellanrummet mellan de olika rummen. Det i sin tur kan leda till skapande av nya rum. Det får mig att tänka på fantasins roll som Vygotskij (1995) skriver om. Vygotskij beskriver fantasins karaktär.
"-Fantasin är beroende av erfarenheten/verkligheten.
-Beskrivningar av komplexa verkligheter genererar fantasier - vi kan  föreställa oss hur det är som vi aldrig sett och sådana fantasiprodukter består av förvandlade och omarbetad element ur verkligheten." ( s. 6) 
Fantasin blir ett hjälpmedel för att hitta nya lösningar. En möjlighet till think outside  the box tänkande, tänker jag.  " En viktig del av det reflekterande arbetet handlar om att kombinera och förena pusselbitar som inte till synes höra ihop. Fantasin utgör en hjälp till nya kombinationer." (s. 6) Vi behöver vidga våra erfarenhetsvärldar och vårt tänkande för att ta oss framåt. 

När jag läste om och tittade på en bild i bildbilden, kändes det som bilden talade till mig på fler sätt än den gjort tidigare.  Kanske för att det var just en bild i bilden dvs två bilder. En bild med från början kanske ett annat syfte men som satts ihop för att skildra en ny eller ytterligare en verklighet. Kanske i ett helt nytt kontext.  Tidslinjen i bilden ger oss en ledtråd om bildens innehåll. Eller gör den det? Om jag som betraktare inte har erfarenheten av det som visas och vilken tidsepok det kommer ifrån tänker jag att bilden kan bli missvisande. Men hur ska man skydda sig från det när tolkningen är min egen som betraktare.

Thomas Koppfeldt skriver om vad man som betraktare kan göra, för att bruket av den ska bli så givande möjligt i reflektionssynpunkt. 

"1. ge sig på bilden
 2. få ut något ur den
 3. ta tillbaka detta till sig själv (reflectare; böja till baka)
 4. tänka/känna kring och med det som "plockas ut"
 5. återföra (reflektera) denna bearbetning till bilden osv." (s.110)

Han liknar bildens funktion vid ett bollplank där man kan bolla med sin förståelse av bildens budskap/syfte, bearbeta och reflektera. 

När jag ger mig in i detta tänkandet slår jag nästan knut på mig själv. Men när jag funderar en stund reder jag ut den igen. 

Vikten av att reflektera är stor. Jag fick tipset på en föreläsning att man borde avsluta dagen med att reflektera över vad vi har lärt oss idag. Det är något jag ska anamma och försöka använda mig av. Kanske använda en reflektionsbok. Det måste både finnas plats och tid för reflektion. Man behöver fråga sig själv vad man vinner på att skapa den tiden och möjligheten för eleverna att reflektera. 

Thomas Koppfeldt skriver "Att själv göra bilder är också att gripa om världen." ( s.108) Mycket intressant  tycker jag. I bilderna visar man sina erfarenhetsvärldar från enstaka objekt och tecken till en sammansättning av olika kombinationer.  

Jag läser vidare och desto mer jag läser om vad reflektion är känner jag mer och mer hur lite jag vet. Fast jag känner ändå att min förståelse av reflektion är mycket större än va den var innan jag läste boken. När jag tänker på att reflektionen är min egen och det beror på vad jag gör med den, känner jag mig både lugnare och tryggare i min förståelse. Om jag inte gör något med den är min reflektion bara en tanke då? 

Hasse Hansson skriver om Zeichners (1996) indelning av begreppet reflektion. Zeichner delar in reflektionen i tre olika nivåer: teknisk, praktisk och kritisk reflektion ur ett elevperspektiv. Genom att vi blir medvetna om de olika reflektions nivåerna, va de främjar och elevernas förhållningssätt till dem, blir vi som pedagoger mer medvetna om vad som händer i klassrummet. Kanske har vi lättare att hjälpa eleverna med reflektionen om vi förstår hur de upplever och utnyttjar situationerna.