Pedagogisk dokumentation Vad, hur och varför?
Något som jag fastande för när jag läste boken Varför pedagogisk dokumentation var makten vi har som vuxna och pedagoger. Att vi redan innan eleverna kommit till de olika lokalerna, har vi bestämt hur de ska användas och vad eleverna har tillträde till. Det fick mig genast att börja fundera på hur mitt klassrum och övriga lokaler i min närhet ser ut och hur de används. Rummet avspeglar organisationens och pedagogernas barnsyn, syn på kunskap och lärande.
Vi diskuterade frågan pedagogisk dokumentation vad, hur och varför och kom in på våra olika metoder för pedagogisk dokumentation som vi aktivt använder inom arbetslaget och vilka medier vi har tillgång till som vi kan hantera. Vi försökte tänka nytt eftersom vi nyss fått tillgång till några iPads. Vi kom in på vad vi vill förmedla till eleverna, elevernas anhöriga och pedagogerna genom dokumentationen. All dokumentation har en avsändare och en mottagare. En enskild person kan vara både avsändare och mottagare. Vår barnsyn kom på tal och vi undrade ifall den syntes i vår dokumentation och i våra lokaler. Kunde vi förbättra något för att vår barnsyn, syn på kunskap och lärande skulle synas lika mycket som vi tror eller önskar. Detta var frågor som vi diskuterade. I boken Att fånga lärandet Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier skriver Christina Wehner-Gode'e om en del i Reggio Emilias förhållningssätt "...där man ser till individens inneboende förmågor och rättigheter där värdegrunden är djupt förankrad i ett demokratiskt synsätt. Förhållningssättet handlar om att skapa relationer som bygger på delaktighet." s.26 Är det synsättet så olikt vårt? Kan vi knyta an synsättet till vår verksamhet?
Något vi kom in på var hur vi kunde lyfta elevdemokratin i de lägre åldrarna på vår skola. Kan vi koppla det till pedagogisk dokumentation? Eleverna skulle själva kunna dokumentera sitt arbete med tex de interaktiva läroverktygen de har tillgång till. Skulle det främja elevernas möjlighet till den egna reflektionen kring sitt eget lärande? Vem är det som bestämmer vilken pedagogisk dokumentation som ska synlig göras? Vi resonerade som så att man tillsammans pedagog-elev kunde utföra arbetet. Självklart skulle vi pedagoger ta det yttersta ansvaret men eleverna skulle tex kunna använda sig av en loggbok, fotodagbok eller videodagbok. Samtidigt skulle de lära sig olika metoder för att dokumentera sitt arbete, beroende på arbetets karaktär och vad som ska dokumenteras. Dessutom skulle det bjuda in till kommunikation och delaktighet. Självklart måste man anpassa metoden för dokumentationen beroende på elevernas ålder och möjlighet.
I läroplan för grundskolan 2011 läser jag under syftet i ämnet samhällskunskap att " Genom undervisning i ämnet samhällskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att reflektera över mänskliga rättigheter samt demokratiska värden, principer, arbetssätt och beslutsprocesser." (s.200)
För tillfället är det vi vuxna som äger den pedagogiska dokumentationen i vårt arbetslag. Det betyder att det är vi som bestämmer vad som ska dokumenteras, när och på vilket sätt. Vad vinner vi på att dela med oss av ägandet till eleverna? När diskussionen kom igång upptäckte vi att vi hade en del idéer på förändringar som vi skulle försöka förverkliga inom tid. Tyvärr har vi mycket lite utrymme för pedagogiska diskussioner på det här sättet, då vi själva kan välja innehåll. Vårt arbetslag är delat på två hus vilket resulterar i att inte hela arbetslaget träffas och kommunicerar dagligen. Istället är vi mycket noga med att planera in samverkan en gång i månaden med alla elever f-3. Förutom att vi bjuder in varandra på olika aktiviteter när möjlighet finns.
I boken Varför pedagogisk dokumentation skriver Hillevi Lenz Taguchi om att man genom pedagogisk dokumentation kan synliggöra läroprocessen på flera sätt. Både elevernas och pedagogernas läroprocess. Pedagogisk dokumentation ger oss möjlighet att utvärdera vårt arbete, dela med oss till andra om våra kunskaper och tankar kring erfarenheten. Den kan synliggöra progressionen i lärandet och ger möjlighet för reflektion. Pedagogisk dokumentation talar om vart jag står idag och den för oss framåt. Det här fick mig att fundera på min egen roll som pedagog. Jag lär av eleverna och de lär av mig. Varje dag är jag både lärare och elev och via den pedagogiska elevdokumentationen som jag gör, synliggör jag även min egen läroprocess genom olika medieformer. Den talar om vart jag står idag och genom reflektion och agerande för det mig framåt.
När man arbetar med dokumentation skriver Christina Wehner-Gode'e om att man behöver vara medveten om dokumentationens syfte. Frågeställningar som man kan utgå ifrån enligt Wehner-Gode'e är:
"- Vad är det jag önskar fånga in?
- Vad ska jag använda materialet till?
- Vem ska se det?
- Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?" (s.60)
Man måste ha ett etiskt tänkande kring dokumentation och ett ödmjukt förällningssätt med respekt för våra olikheter och vår integritet. Framförallt när det handlar om att dokumentera men hjälp av olika typer av ljudinspelningar, video, och kamera. Men det räcker inte att vi pedagoger får kunskap om detta. Eleverna behöver få ta del av detta etiska tänkande kring dokumentationen så att de kan vara delaktiga under goda premisser.
Den pedagogiska dokumentationen är till för att hjälpa, stötta, fånga upp, lyfta, synliggöra, föra individen framåt, möjlighet till utveckling och reflektion.
För att komma igång med dokumentationsarbetet bestämde jag mig för att fråga eleverna i min etta hur de tyckte vi kunde dokumentera progressionen i deras bokstavsarbete. (Utöver den som gör idag) Det bestämdes att vi skulle fota veckans bokstav som alla hade skrivit på tavlan för att sedan ta ett nytt foto i slutet av veckan och jämföra skillnaden. Eleverna tyckte det var en rolig uppgift eftersom just det momentet aldrig sparas, då vi skriver på whiteboard tavlan. De hade en idé om att det skulle skriva mycket "finare" vid foto två. Man måste ju börja någonstans.
Referenslista
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur
Lenz Taguchi, H. Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS
Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Skolverket
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber
Något som jag fastande för när jag läste boken Varför pedagogisk dokumentation var makten vi har som vuxna och pedagoger. Att vi redan innan eleverna kommit till de olika lokalerna, har vi bestämt hur de ska användas och vad eleverna har tillträde till. Det fick mig genast att börja fundera på hur mitt klassrum och övriga lokaler i min närhet ser ut och hur de används. Rummet avspeglar organisationens och pedagogernas barnsyn, syn på kunskap och lärande.
Vi diskuterade frågan pedagogisk dokumentation vad, hur och varför och kom in på våra olika metoder för pedagogisk dokumentation som vi aktivt använder inom arbetslaget och vilka medier vi har tillgång till som vi kan hantera. Vi försökte tänka nytt eftersom vi nyss fått tillgång till några iPads. Vi kom in på vad vi vill förmedla till eleverna, elevernas anhöriga och pedagogerna genom dokumentationen. All dokumentation har en avsändare och en mottagare. En enskild person kan vara både avsändare och mottagare. Vår barnsyn kom på tal och vi undrade ifall den syntes i vår dokumentation och i våra lokaler. Kunde vi förbättra något för att vår barnsyn, syn på kunskap och lärande skulle synas lika mycket som vi tror eller önskar. Detta var frågor som vi diskuterade. I boken Att fånga lärandet Pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier skriver Christina Wehner-Gode'e om en del i Reggio Emilias förhållningssätt "...där man ser till individens inneboende förmågor och rättigheter där värdegrunden är djupt förankrad i ett demokratiskt synsätt. Förhållningssättet handlar om att skapa relationer som bygger på delaktighet." s.26 Är det synsättet så olikt vårt? Kan vi knyta an synsättet till vår verksamhet?
Något vi kom in på var hur vi kunde lyfta elevdemokratin i de lägre åldrarna på vår skola. Kan vi koppla det till pedagogisk dokumentation? Eleverna skulle själva kunna dokumentera sitt arbete med tex de interaktiva läroverktygen de har tillgång till. Skulle det främja elevernas möjlighet till den egna reflektionen kring sitt eget lärande? Vem är det som bestämmer vilken pedagogisk dokumentation som ska synlig göras? Vi resonerade som så att man tillsammans pedagog-elev kunde utföra arbetet. Självklart skulle vi pedagoger ta det yttersta ansvaret men eleverna skulle tex kunna använda sig av en loggbok, fotodagbok eller videodagbok. Samtidigt skulle de lära sig olika metoder för att dokumentera sitt arbete, beroende på arbetets karaktär och vad som ska dokumenteras. Dessutom skulle det bjuda in till kommunikation och delaktighet. Självklart måste man anpassa metoden för dokumentationen beroende på elevernas ålder och möjlighet.
I läroplan för grundskolan 2011 läser jag under syftet i ämnet samhällskunskap att " Genom undervisning i ämnet samhällskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att reflektera över mänskliga rättigheter samt demokratiska värden, principer, arbetssätt och beslutsprocesser." (s.200)
För tillfället är det vi vuxna som äger den pedagogiska dokumentationen i vårt arbetslag. Det betyder att det är vi som bestämmer vad som ska dokumenteras, när och på vilket sätt. Vad vinner vi på att dela med oss av ägandet till eleverna? När diskussionen kom igång upptäckte vi att vi hade en del idéer på förändringar som vi skulle försöka förverkliga inom tid. Tyvärr har vi mycket lite utrymme för pedagogiska diskussioner på det här sättet, då vi själva kan välja innehåll. Vårt arbetslag är delat på två hus vilket resulterar i att inte hela arbetslaget träffas och kommunicerar dagligen. Istället är vi mycket noga med att planera in samverkan en gång i månaden med alla elever f-3. Förutom att vi bjuder in varandra på olika aktiviteter när möjlighet finns.
I boken Varför pedagogisk dokumentation skriver Hillevi Lenz Taguchi om att man genom pedagogisk dokumentation kan synliggöra läroprocessen på flera sätt. Både elevernas och pedagogernas läroprocess. Pedagogisk dokumentation ger oss möjlighet att utvärdera vårt arbete, dela med oss till andra om våra kunskaper och tankar kring erfarenheten. Den kan synliggöra progressionen i lärandet och ger möjlighet för reflektion. Pedagogisk dokumentation talar om vart jag står idag och den för oss framåt. Det här fick mig att fundera på min egen roll som pedagog. Jag lär av eleverna och de lär av mig. Varje dag är jag både lärare och elev och via den pedagogiska elevdokumentationen som jag gör, synliggör jag även min egen läroprocess genom olika medieformer. Den talar om vart jag står idag och genom reflektion och agerande för det mig framåt.
När man arbetar med dokumentation skriver Christina Wehner-Gode'e om att man behöver vara medveten om dokumentationens syfte. Frågeställningar som man kan utgå ifrån enligt Wehner-Gode'e är:
"- Vad är det jag önskar fånga in?
- Vad ska jag använda materialet till?
- Vem ska se det?
- Kan det tänkas att någon är emot att jag dokumenterar?" (s.60)
Man måste ha ett etiskt tänkande kring dokumentation och ett ödmjukt förällningssätt med respekt för våra olikheter och vår integritet. Framförallt när det handlar om att dokumentera men hjälp av olika typer av ljudinspelningar, video, och kamera. Men det räcker inte att vi pedagoger får kunskap om detta. Eleverna behöver få ta del av detta etiska tänkande kring dokumentationen så att de kan vara delaktiga under goda premisser.
Den pedagogiska dokumentationen är till för att hjälpa, stötta, fånga upp, lyfta, synliggöra, föra individen framåt, möjlighet till utveckling och reflektion.
För att komma igång med dokumentationsarbetet bestämde jag mig för att fråga eleverna i min etta hur de tyckte vi kunde dokumentera progressionen i deras bokstavsarbete. (Utöver den som gör idag) Det bestämdes att vi skulle fota veckans bokstav som alla hade skrivit på tavlan för att sedan ta ett nytt foto i slutet av veckan och jämföra skillnaden. Eleverna tyckte det var en rolig uppgift eftersom just det momentet aldrig sparas, då vi skriver på whiteboard tavlan. De hade en idé om att det skulle skriva mycket "finare" vid foto två. Man måste ju börja någonstans.
Referenslista
Emsheimer, P., Hansson, H., & Koppfeldt, T. (2005). Den svårfångade reflektionen. Lund: Studentlitteratur
Lenz Taguchi, H. Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm: HLS
Läroplan för grundskola, förskoleklassen och fritidshemmet 2011. Skolverket
Wehner-Godée, C. (2010). Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. Stockholm: Liber
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar